Arkiv för december 2009

Feghet och makt

30 december 2009

Nu läste jag återigen om förslag till ”taktik” för att få tyst på Sverigedemokraterna. Jag hävdar återigen, att det enda sättet som de etablerade partierna kan förhindra att SD får en vågmästarroll, är att våga erkänna att man har hanterat invandringsfrågan felaktigt från början. Det parti som visar att man är villig att ta ansvar och göra något åt problemet, får min röst i höst.

Jag tycker nog att professor emeritus Leif Lewin visar prov på ett enastående förakt för gemene mans tankeförmåga. Han skriver bland annat ”En för Sverige karakteristisk kombination av egenintresse, närmast av arbetsmarknadspolitisk natur, och uppslutning bakom mänskliga rättigheter och humanistiska ideal har skapat samförstånd om invandrarpolitiken. Men så kommer ett parti och dömer ut hela politiken!”
Detta uttalande är skrämmande i sin självgodhet. Anledningen till att SD har ett så pass stort stöd, beror just på att den politik som förs saknar förankring bland medborgarna. I en demokrati borde första åtgärden vara att man inom etablissemanget ställer sig frågan vad man kan göra för att skapa stöd hos väljarna, inte vad man ska göra för att få tyst på oppositionen.

Annonser

Sverigedemokraterna

29 december 2009

Ibland blir jag så beklämd när jag läser svenska nyheter. Varför vill inget av de etablerade partierna lyssna på väljarna och inse att det faktiskt finns ett problem med invandringen i Sverige. Det handlar inte nödvändigtvis om att man ska begränsa invandringen – men det är tämligen uppenbart för de svenska väljarna att situationen är ohållbar så som den ser ut i dag. Vi erbjuder ett fantastiskt samhälle – här finns gratis skolor, sjukvård och ett effektivt bidragssystem. Polisen är visserligen ganska inkompetent, men man behöver i alla fall inte vara rädd för en korrumperad poliskår.

Vi har i dag Europas högsta våldtäktsfrekvens. Ingen vågar ställa sig upp och erkänna att statistiken visar att en stor del av de våldtäkter och kvinnofridsbrott som begås, begås av invandrare och att det i sin tur ofta beror på den kvinnosyn som många invandrare för med sig till detta land. Varför inte det?  Det är ju sant! Innan vi vågar se sanningen i vitögat och erkänna att det finns ett stort problem, så kan vi heller inte lösa problemet.  Sverige och svenskarna måste börja ställa krav på de som kommer hit. De måste acceptera våra kulturella normer och inte tvärt om! Begår en invandrare brott ska de självklart utvisas – helst omedelbart, utan att först kosta samhället enorma summor inom kriminalvården. Detsamma gäller flagrant bidragsfusk eller när någon ertappas med att ljuga om sina skäl att komma hit. Svenskt medborgarskap delas ut alldeles för lättvindigt – hur ofta läser vi inte om ”svenskar” som arresteras utomlands eller efterlyses på grund av terrorrelaterad verksamhet. Vår mesiga attityd när det gäller muslimer och muslimsk kultur har i sin tur inneburit ett stort svek mot barn (läs flickor) och fruar i dessa familjer som kommer hit. De utsätts för hedersvåld, våldtäkt och misshandel i hemmet, utan att myndigheterna ingriper i särskilt stor utsträckning, eftersom man vet att man kommer att anklagas för kulturellt förtryck om man går fram för hårt. Jag menar att detta handlar inte om kultur – det handlar om organiserat förtryck av kvinnor, barn och alla oliktänkande. Är det en ”kultur” så vågar jag påstå att det är en kultur som är föråldrad, förlegad och barbarisk och som sådan ska den bekämpas med näbbar och klor. Jag VÄGRAR att respektera en ”kultur” som har en sådan vidrig människosyn.

Nu har någon kommit med den briljanta idén att man ska skapa ett anti-parti för att uppväga SD:s framfart. Man blir förfärad när sådana åsikter ens kan komma till tals – det finns bara ett sätt att stoppa SD och det är om det etablerade partierna tar tag i den här frågan på ett ansvarsfullt sätt. Det är ingen som gör det i dagsläget och man har därmed öppnat dörren för SD.

Barn i retur

29 december 2009

Aftonbladet brukar ofta stå till tjänst med udda nyheter. I dag stod att läsa om ett amerikanskt par som adopterat en liten pojke och som nu, tre år senare, inser att han är gravt psykiskt störd och att de är rädda för honom. Därför vill de häva adoptionen – och jag antar att de på så sätt vill avsäga sig allt ansvar, såväl ekonomiskt som psykologiskt, för honom. Jag tycker fruktansvärt synd om den lille pojken. De påstår visserligen att de har försvarat honom hela tiden och att de verkligen försökt få honom att skapa band till dom, men det verkar ju faktiskt som om det är de som har problem med att skapa band. Kände de verkligen att pojken var deras son, så skulle tanken att lämna tillbaka honom aldrig, någonsin föresväva dem. Jag misstänker att pojken agerar som han gör därför att han känner sig oönskad, oälskad och utanför och det är verkligen inte konstigt. Antagligen skulle det vara bäst för honom om det var möjligt att häva adoptionen och låta någon annan, lämpligare person adoptera honom. Men tyvärr är väl chanserna för detta i stort sett mikroskopiska.

Jag har ofta tänkt att man skulle ha någon form av lämplighetsprövning innan folk fick lov att skaffa barn, men det trodde jag faktiskt att man hade när det gäller adoption. I det här fallet har man uppenbarligen misslyckats kapitalt…

En reflektion om bidragsbönder

29 december 2009

Varför ska bönder vara beroende av bidrag, när andra företag får klara sig bäst de kan? Visst kan jag förstå att vi ur ett långsiktigt perspektiv måste kunna försörja oss själva med spannmål, mejeriprodukter, etc. Men varför inte i stället avskaffa momsen på mat – då skulle bönderna kunna höja sina priser till grossisterna något, och således tjäna mer, utan att konsumenterna behöver drabbas.

Sen kan man väl verkligen undra över uttalandet att 70 – 80 tusen kronor utgör hela hans lön… I så fall är det en MYCKET stor del av bonde-Rogers dagliga utgifter som dras rakt av som företagsutgifter. Undrar just vad skatteverket säger om det.

Aftonbladet, Expressen

Jag älskar min läsplatta!

28 december 2009

Jag läste precis en artikel i DN om läsplattans vara eller inte vara. Jag köpte en Kindle på Amazon i höstas, någon månad efter det att den släppts på den internationella marknaden och det är det bästa jag har gjort på länge! Jag kan läsa vad jag vill, när jag vill och jag behöver aldrig vänta på leverans. Mina ögon är inte så starka, men eftersom skärmen på läsplattan är gjord så att den liknar en boksida (dvs INTE upplyst) så är den faktiskt behagligare för ögonen än en vanlig pocketbok. Jag kan förstora texten när mina ögon känns trötta och jag kan göra noteringar i texten om jag vill. Jag har svårt att förstå alla negativa kommentarer efter artikeln – det verkar som om många av de som kommenterar faktiskt inte har någon aning om hur en läsplatta fungerar. Visst är det något visst med böcker – jag läser otroligt mycket och jag älskar att ha böcker omkring mig, men jag har också varit tvungen att vid tre olika tillfällen i mitt liv gallra kraftigt bland mina böcker på grund av utlandsflytt. Så skönt att jag inte behöver göra det längre! När jag är på resa, eller sitter på pendeltåg, kan jag lätt och smidigt plocka upp min Kindle ur handväskan och välja bland hundratals olika titlar, eller till och med ladda ner något nytt om jag känner för det. Kindle kan visst läsa andra format – men då måste man ladda ner via datorn. PDF ska inte vara något hinder. Jag har dock inte testat detta själv, eftersom jag köpte en Kindle just på grund av att jag vill kunna läsa mina favoriter på engelska lätt och snabbt när de ger ut nya böcker, utan att vänta i månader på leverans och utan att behöva betala dyr frakt…

Min gamle far, som läser mycket och lider av sin svaga syn nuförtiden, väntar ivrigt på att något likvärdigt ska komma ut på svenska marknaden med inriktning på svenska böcker. Han hade tidigare samma inskränkta syn på nymodigheten med en läsplatta (”jag skulle nog sakna känslan av en bok”), men när han fick testa min Kindle blev han helt och hållet såld.

Jag har inte testat en iPad, men vad jag förstår så har den en upplyst skärm och då försvinner ju lite av idén med en elektronisk bok. Jag som sitter vid en upplyst skärm hela dagarna, skulle inte orka det när jag behöver koppla av med en bok. Annars kan jag tänka mig att en iPad kan bli ett bra mellanting för den som gillar att göra annat förutom att läsa vid skärmen – läsa bloggar, kolla nyheter och film, kanske. Inget för mig, dock!

Köp en läsplatta! Vänta inte! Det är revolutionerande och underbart!

DN

Mobbing

22 december 2009

Jag blir så förbannad när jag läser om mobbing. Visst är det hemskt när skolan inte gör tillräckligt och jag tycker inte det är fel att de får betala skadestånd. Men vad gäller i det här fallet när man hela tiden har vetat om VEM som ligger bakom mobbingen – är det ingen som har talat med föräldrarna eller mobbaren?? Varför ska skolan bära hela ansvaret – lägg lite ansvar på föräldrarna och på barnen också!

Hade det varit jag som hade fått veta att mitt barn låg bakom trakasserier av en annan elev, så hade jag blivit förtvivlad (över mitt eget USLA föräldraskap) och mitt barn hade fått sina fiskar varma. Vad är det för föräldrar som inte lär sina barn vanligt folkvett? Man måste ha totalmissat att lära barnen att man ska visa empati och medkänsla! Nej – låt föräldrarna betala skadestånd dom också. Och snorungen får förhoppningsvis sitt straff eftersom den där semesterresan kanske uteblir – eller så blir det ingen ny cykel, eller vad det nu kan vara.

Dåligt beteende måste få konsekvenser – det gäller hela vårt mesiga samhälle.  Vi läser nästan dagligen om barn som begår brott – det är allt från vandalism och stöld till våldtäkt och mord. Vart är vi på väg, egentligen. Hela situationen är otroligt sorglig, men den blir ju inte bättre av att socialtjänsten är tandlös (är förövaren under 15 så blir det socialtjänsten som kopplas in, inte polisen), straffsatserna är skrattretande låga (ett år på sluten ungdomsanstalt för grov gängvåldtäkt av en 13-årig flicka, läste jag häromdagen), polisen är inkompetent och dessutom underbemannad och hela samhällets attityd är att ingen ska bära konsekvenserna av grova brott (förutom offret, som får bära allt resten av sitt liv). Det är rent ut sagt fruktansvärt och mitt hjärta blöder för alla de som får sina liv förstörda, men aldrig får någon rättvisa.

I ett rättssamhälle måste det finnas en balans mellan brott och straff. Den vanlige medborgaren måste känna tillit till samhället i det att man är förvissad om att alla rimliga resurser sätts in för att verkligen fånga och bestraffa grova brottslingar.

Polis, polis

21 december 2009

Polisen i Helsingborg kan vara sämst i landet. Det är i och för sig en prestation, men jag hade hellre sett att man utmärkt sig på annat sätt…

I dag står att läsa om hur polisen inte ens håller förhör med vare sig brottsoffer eller utpekade(!) förövare när anmälningar om misshandel kommer in. Detta har jag personlig erfarenhet av. Min dotters pojkvän blev utsatt för ett brutalt överfall för ungefär ett år sedan i Helsingborg. Varför? Därför att han hade försvarat min dotter (som är judinna) när några killar i hennes klass ritade hakkors på skåpen, kom med nedsättande kommentarer om Israel, judar och till och med under lektionstid anförde åsikten att judarna borde be om ursäkt för Jesus död… Han (pojkvännen) hade reagerat i skolan och knuffat en av killarna. Påföljande dag blev han på väg till busshållplatsen efter skolan överfallen av två okända killar med arabiskt ursprung. De slog ner honom och sparkade honom i ryggen och i huvudet. Lyckligtvis stannade en kvinna sin bil och tutade kraftigt – varvid killarna sprang sin väg. Det fanns vittnen på hur de svenska killarna (som hade mobbat min dotter) hade skickat sms och varit i kontakt med de två araberna. Polisen höll inte något förhör vare sig med min dotters pojkvän, med mobbarna eller med vittnena. Killarna fick en inofficiell varning av rektorn på skolan och det var allt som gjordes! Min dotters pojkvän var ordentligt slagen och om inte den rådiga kvinnan hade ingripit, så hade han sannolikt fått men för livet – eller ännu värre! Detta var ett hatbrott och borde som sådant fått prioritet av polisen.

Men det är klart – när Helsingsborgspolisen måste stänga sin egen kafeteria under kvällstid på grund av stölder, så kan man väl inte förvänta sig särskilt mycket av dem…