Archive for the ‘Allmänt’ category

Alla hjärtans dag

14 februari 2010

Sitter här och filosoferar på alla hjärtans dag. Läser om Vien, som berättar om hur hon (tidigare anställd på ‘massageställe’ i Thailand), importerats hit och isolerats av sin svenske sambo. Hur han hade skrivit över flera fastigheter (!) på henne och hur hon sedan var tvungen att söka banklån för att klara betalningarna. Men hallå! Vilken bank ger lån till någon för att de ska klara betalningarna, till någon som inte har några pengar och ingen inkomst?  Det hela låter så ihåligt och underligt. Varför skrev han över egendom på henne om han skulle kasta ut henne? Hur fick hon reda på att han hade planer på det? Varför skriver SvD om detta, när det finns så många luckor i hennes berättelse. Hela debatten blir ju fel.

Jag skulle hellre vilja tala om äktenskap och samboförhållanden i allmänhet. Jag är väl cynisk, men vad är det egentligen för skillnad på en rik man (eller kvinna, i jämlikhetens namn) som i kraft av sina pengar hittar en partner här i Sverige, eller en snygg, intelligent kvinna med tysk-/brasilianskt ursprung för den delen… Jag känner till ett antal sådana förhållanden, där mannen (förlåt alla feminister – men det är oftast män) har det gott ställt och briljerar med sina pengar och hittar, trots att han på andra sätt kanske inte är någon prins, en trevlig, snygg (eller till och med mycket snygg) kvinna som säljer sig till honom. Egentligen är det väl ingen skillnad? I båda fallen köper sig den med mycket pengar en partner – antingen de är medvetna om det eller inte? Skillnaden är väl i så fall den, att en person med mycket pengar inte behöver köpa budgetversionen.  Det är ungefär som skillnaden mellan att köpa en fåtölj av dyrt märke (Bruno Mathson, te.x.) eller en snygg och i allt väsentligt fungerande stol från Ikea…

Nu är det säkert någon som blir ilsken för att jag är så cynisk – därför vill jag säga med en gång att jag givetvis inte drar alla över en kam – allt jag vill säga är att det är många som använder sig av status och pengar (å ena sidan) och ungdom och skönhet (å andra sidan) för att locka till sig en partner. Är det fel över huvud taget, egentligen? Det är nog helt enkelt naturligt.

Nej, jag är inte singel, om det nu är någon som undrar 🙂

SVD

”Jag köpte min kärlek för pengar för mig var ej annan att få”

12 februari 2010

Det handlar om ömsesidig desperation. Mannen vill känna sig älskad och uppskattad. Kvinnan vill få trygghet och pengar. Självklart. Det finns nog många män som tycker att de, nu när de har ”köpt” sig en hustru, kan bete sig hur de vill. Jag misstänker att respekt inte är ett honnörsord i dessa förhållanden, från någon av parterna. Det finns säkert fall där mannen har gjort sig skyldig till övergrepp – men jag är säker på att det är minst lika vanligt att kvinnan hittar på sådana historier för att få stanna i Sverige.

Jag tror också att många av de thailändskor som kommer hit tror att de har hittat en rik man, och det är de ju med thailändska mått mätt, men inte här hemma. Det blir inget liv i lyx och överflöd – tvärt om!  Det som förvånar mig när jag läser detta är att så många män gör om samma sak flera gånger – uppenbarligen tycker de att de har fått valuta för pengarna. Kanske förklaringen finns i Frödings dikt:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå

SVD

Blommig falukorv

09 februari 2010

Jag säger bara det — läbbigt! Jag kommer i alla fall inte att köpa något hopklistrat kött… Vill jag köpa slakteriavfall, så kan jag köpa billig korv i stället. Jag hörde någon som sa att reglerna för produktion av djurfoder är striktare när det gäller tillsatser än reglerna för människoföda – världen är befängd.

Barn i retur

29 december 2009

Aftonbladet brukar ofta stå till tjänst med udda nyheter. I dag stod att läsa om ett amerikanskt par som adopterat en liten pojke och som nu, tre år senare, inser att han är gravt psykiskt störd och att de är rädda för honom. Därför vill de häva adoptionen – och jag antar att de på så sätt vill avsäga sig allt ansvar, såväl ekonomiskt som psykologiskt, för honom. Jag tycker fruktansvärt synd om den lille pojken. De påstår visserligen att de har försvarat honom hela tiden och att de verkligen försökt få honom att skapa band till dom, men det verkar ju faktiskt som om det är de som har problem med att skapa band. Kände de verkligen att pojken var deras son, så skulle tanken att lämna tillbaka honom aldrig, någonsin föresväva dem. Jag misstänker att pojken agerar som han gör därför att han känner sig oönskad, oälskad och utanför och det är verkligen inte konstigt. Antagligen skulle det vara bäst för honom om det var möjligt att häva adoptionen och låta någon annan, lämpligare person adoptera honom. Men tyvärr är väl chanserna för detta i stort sett mikroskopiska.

Jag har ofta tänkt att man skulle ha någon form av lämplighetsprövning innan folk fick lov att skaffa barn, men det trodde jag faktiskt att man hade när det gäller adoption. I det här fallet har man uppenbarligen misslyckats kapitalt…

Jag älskar min läsplatta!

28 december 2009

Jag läste precis en artikel i DN om läsplattans vara eller inte vara. Jag köpte en Kindle på Amazon i höstas, någon månad efter det att den släppts på den internationella marknaden och det är det bästa jag har gjort på länge! Jag kan läsa vad jag vill, när jag vill och jag behöver aldrig vänta på leverans. Mina ögon är inte så starka, men eftersom skärmen på läsplattan är gjord så att den liknar en boksida (dvs INTE upplyst) så är den faktiskt behagligare för ögonen än en vanlig pocketbok. Jag kan förstora texten när mina ögon känns trötta och jag kan göra noteringar i texten om jag vill. Jag har svårt att förstå alla negativa kommentarer efter artikeln – det verkar som om många av de som kommenterar faktiskt inte har någon aning om hur en läsplatta fungerar. Visst är det något visst med böcker – jag läser otroligt mycket och jag älskar att ha böcker omkring mig, men jag har också varit tvungen att vid tre olika tillfällen i mitt liv gallra kraftigt bland mina böcker på grund av utlandsflytt. Så skönt att jag inte behöver göra det längre! När jag är på resa, eller sitter på pendeltåg, kan jag lätt och smidigt plocka upp min Kindle ur handväskan och välja bland hundratals olika titlar, eller till och med ladda ner något nytt om jag känner för det. Kindle kan visst läsa andra format – men då måste man ladda ner via datorn. PDF ska inte vara något hinder. Jag har dock inte testat detta själv, eftersom jag köpte en Kindle just på grund av att jag vill kunna läsa mina favoriter på engelska lätt och snabbt när de ger ut nya böcker, utan att vänta i månader på leverans och utan att behöva betala dyr frakt…

Min gamle far, som läser mycket och lider av sin svaga syn nuförtiden, väntar ivrigt på att något likvärdigt ska komma ut på svenska marknaden med inriktning på svenska böcker. Han hade tidigare samma inskränkta syn på nymodigheten med en läsplatta (”jag skulle nog sakna känslan av en bok”), men när han fick testa min Kindle blev han helt och hållet såld.

Jag har inte testat en iPad, men vad jag förstår så har den en upplyst skärm och då försvinner ju lite av idén med en elektronisk bok. Jag som sitter vid en upplyst skärm hela dagarna, skulle inte orka det när jag behöver koppla av med en bok. Annars kan jag tänka mig att en iPad kan bli ett bra mellanting för den som gillar att göra annat förutom att läsa vid skärmen – läsa bloggar, kolla nyheter och film, kanske. Inget för mig, dock!

Köp en läsplatta! Vänta inte! Det är revolutionerande och underbart!

DN

Kling och Klang

09 december 2009

Kriminalvården visar verkligen bevis på enastående inkompetens. Med hänsyn till hur straffsatserna i detta land brukar vara, så kan man anta att den grova misshandeln verkligen var GROV om personen hade fått 3 års fängelse och dessutom hölls kvar i häktet i väntan på att fängelsedomen skulle verkställas. Undrar just hur misshandelsoffret upplever det när han eller hon får veta att man har råkat släppa ut personen ur häktet av misstag.

Polisen säger lite lojt att man söker ingen särskild stans förutom i bostaden – och att man har ”gott hopp” om att hitta personen… jaja.

Fredspriset

09 december 2009

Att ge Obama fredspriset är verkligen ett märkligt beslut. Det är ungefär lika begåvat som att ge priset i medicin till en grupp forskare för att de kanske kommer att hitta en bot mot AIDS, eller liknande.

Obama är dock inte den förste som fått priset på underliga grunder. Det finns andra osannolika fredspristagare: Arafat (?), Rabin och Peres fick det mitt under brinnande Intefada; Al Gore fick det för sitt klimatarbete – men vad har han egentligen gjort för FREDEN? Inte mycket… . Nej, Nobels Fredspris har förlorat all trovärdighet och jag misstänker att Obama känner sig lite generad över att ha tilldelats priset, kan det vara därför han är så motvillig att delta i festligheterna?

Jag tycker det är dags att tillsätta en internationell, opolitisk, kommitté som ska dela ut fredspriset. I dagsläget är det bara ett utrikespolitiskt verktyg för norska politiker.